helenaliljedorff

Jag har funderat en del kring utbildningar inom hästnäringen. Det är ju väldigt bra att det finns utbildningar och att vi försöker skapa "yrken" inom hästnäringen. Vad händer då när förbundet ordnar med utbildningar för c-tränare, banbyggare, unghästutbildare etc. Jo man anmäler sig och ska ha vissa meriter för att komma in. Dessa meriter går oftast att tumma ganske ordentligt på för det ä ju bra om utbildningen blir full. Det är ju precis som med vilken utbildning som helst, ju färre sökande desto lägre intagningsbetyg. När man sedan har blivit antagen är det dags att betala, det kostar en hel del att utbilda sig. Då ska vi lägga till att man ska vara borta ett antal dagar som man inte kan jobba. När utbildningen är klar godkänns i stort sett alla. Vissa kanske inte blir godkända direkt, men efter lite kompletering blir de godkända. Om alla på en utbildning klara utbildningen och blir godkänd är då inte utbildningen för lätt eller kraven för låga? En viss utslagning ska ju ske under utbildningen gång, speciellt om man nu har sänkt intagningskraven. Vad är det för vits med att vara c-tränare om vilken tomte som helst kan bli det. Det säger ju ingenting om vad man kan. Det gör inte heller att man kan höja priset på sina träningar. Samma sak händer på banbyggarsidan, unghästutbildare, beridare mm. Förbundet håller tyvärr på att, i sin iver att utbilda och få in pengar för sina utbildningar, underminera hela systemet. Det kunde ju vara ok att godkänna tex en banbyggare på prov, men om denna då bygger dåligt kanske dra in licensen efter ett år. Detta händer inte heller. Jag har aldrig varit med om att någon banbyggare har fått sin licens indragen och då har jag ridit på en del riktigt dåliga banor. Min egentliga fråga är var själva urvalet sker? Var sållar vi agnarna från vetet? Det är ju bara att inse att alla kan inte bli en bra banbyggare eller tränare. Man måste både ha talang och ett genuint intresse för att bli bra utöver det måste man vara lyhörd och villig att följa med i utvecklingen.