helenaliljedorff

Hur är det möjligt att man ska kunna leva på yrken inom hästnäringen? Det går att utbilda sig till banbyggare. Ett jobb som innebär mycket ansvar. Du ska designa banor för små barn som ska lära sig att rida till proffs ryttare med sina unghästar. Det ska inte bli för enkelt och tråkigt, men måste fortfarande vara rytmiskt och utbildande. När du utbildare dig till C-banbyggare får du bygga upp till 130 hoppning/msv B ponny. Det tar ett antal timmar att rita banorna till en dag ca 3 klasser. Du ska även tänka på att ombyggnader ska gå snabbt och smidigt, så hindrena inte behöver flyttas för mycket mellan varje klass. Klubben som ordnar tävlingen brukar vilja att det byggs upp kvällen innan tävlingen börjar eftersom det är då de ideelt arbetande funktionärerna kan vara med och hjälpa till. Säg att det tar 2-3 timmar. Banbyggaren ska vara på plats ca 60-30 min för första klassens start och sedan hela dagen. Vad ska då banbyggaren få betalt? Om man frågar på utbildningen får man ingent svar. 1700 kr inkl moms tar Peter. Då tilkommer reseersättning, men bara för diesel, inte för tiden i bilen. En tävlingsdag pågår från ca 8.00 -18.00. Det är 10 timmar. Lägg då till lite resa på det och 2 timmar kvällen innan + den tid det tar att rita banorna. Den timlönen är inte så lätt att leva på. 1700 /15 timmar = 113 kr/h. Detta ska man också lägga moms och skatt på det. Det hade naturligtvis varit enklare om detta var styrt av förbundet med ett gänse banbyggararvode precis som för domare och överdomare. Problemet som uppstår är att det är väldigt svårt att livnära sig på denna lönen och då måste man egentligen ha ett anat jobb vid sidan av. Detta är ett problem som genomsyrar hela hästnäringen och jag vet inte riktigt hur man ska komma runt problemet. Vem är det som ska betala? Jag tror att hela systemet behöver ses över från grunden för att vi ska få duktiga och ambitiösa banbyggare, tränare, unghästutbildare, beridare mm. Det finns många som arbetar stenhårt och knappt får ihop det till hyran...